Effects of Auricular Vagal Neuromodulation Therapy (AVNT) on Cardio-Baroreflex Gain in Chronic Heart Failure Patients

Sammanfattning

Studien undersökte de akuta effekterna av kortvarig Burosym aurikulär vagal neuromoduleringsterapi (AVNT) på cardio-vagal baroreflexgain och hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) hos patienter med kronisk hjärtsvikt (CHF) och vänsterkammarutdrivningsfraktion (LVEF) < 50 %. En enkel-session, crossover-studie genomfördes, där deltagarna slumpmässigt fick högersidig och vänstersidig AVNT. AVNT, särskilt högersidig, förbättrade signifikant cardio-vagal baroreflexgain, med en genomsnittlig ökning på 1,9 ± 1,6 ms/mmHg från baslinjen (p < 0,001). Inga förändringar observerades i hjärtfrekvens, blodtryck eller andningsfrekvens under stimuleringsfaserna. Dessa resultat tyder på att AVNT är en lovande icke-invasiv neuromoduleringsstrategi för att förbättra den autonoma funktionen vid CHF.

Bakgrund och syfte

Autonom obalans som kännetecknas av förhöjd sympatisk aktivitet och minskad vagal tonus är en nyckelfaktor i utvecklingen av hjärtsvikt. Minskad cardio-vagal baroreflexgain är en stark prediktor för dåliga resultat vid hjärtsvikt. Den invasiva karaktären hos nuvarande behandlingar, såsom baroreceptoraktiveringsterapi (BAT), begränsar deras kliniska tillämpning. Aurikulär vagal neuromodulationsterapi (AVNT) har framträtt som ett icke-invasivt alternativ för att förstärka vagal tonus och förbättra autonom balans. Syftet med denna studie var att utvärdera de akuta effekterna av högersidig respektive vänstersidig AVNT på cardio-vagal baroreflexgain och HRV hos patienter med CHF och LVEF < 50 %.

Methods

En enkel-session, crossover-studie genomfördes på CHF-patienter (LVEF 40 ± 5 %, 65 ± 8 år, 63 % män). Varje deltagare genomgick högersidig och vänstersidig AVNT i slumpmässig ordning, med 10 minuters återhämtning mellan behandlingarna. Stimuleringen levererades via Parasym-enheten (1 mA under obehagströskeln) till tragus. Signaler inklusive EKG, blodtryck från slag till slag och andningsfrekvens registrerades. Cardio-vagal baroreflexgain beräknades som förhållandet mellan SDNN (standardavvikelse för normal-till-normala intervall) och standardavvikelsen för systoliskt blodtryck (SDsBP). Statistiska analyser genomfördes med ANOVA för upprepade mätningar med Bonferroni-korrigering för post hoc-jämförelser.

Resultat

Högersidig AVNT ökade cardio-vagal baroreflexgain konsekvent i alla undergrupper efter kön, CHF-etiologi och LVEF-kategori.

Högersidig AVNT ökade signifikant cardio-vagal baroreflexgain med 34 % från baslinjen (∆ 1,9 ± 1,6 ms/mmHg, p < 0,001) och överträffade därmed vänstersidig AVNT hos patienter med kronisk hjärtsvikt. En envägs ANOVA för upprepade mätningar utfördes, med Bonferroni-korrigering för post hoc-parvisa jämförelser.

HRV-parametrarna visade en potentiell trend mot vagal dominans under högersidig AVNT, även om förändringarna inte var statistiskt signifikanta efter en enda stimulering. Vitala parametrar, inklusive hjärtfrekvens och blodtryck, förblev stabila under hela protokollet, och inga biverkningar eller obehag rapporterades under stimuleringsfaserna.

Slutsats

Denna studie visar att akut högersidig AVNT förbättrar cardio-vagal baroreflexgain, vilket kan gynna patienter med systolisk hjärtsvikt genom att förbättra den autonoma regleringen, minska sympatovagala obalanser och lindra symtom som trötthet och minskad träningstolerans. Dessutom tyder resultaten avseende säkerhet, genomförbarhet och effekt på att AVNT är en säker, icke-invasiv tilläggsbehandling med potential att hantera viktiga utmaningar vid behandling av hjärtsvikt, inklusive symtomkontroll och behandlingsprecision.