Sömnlöshet och vagusnervens koppling
Sömnlöshet, den vanligaste sömnstörningen, är ofta kopplad till störningar i det autonoma nervsystemet, där vagusnerven spelar en avgörande roll. Störda sömnmönster kan leda till trötthet, sömnighet under dagen, emotionell instabilitet och ökad risk för kroniska sjukdomar. Symtom på ett överaktivt nervsystem som leder till sömnlöshet kan inkludera svårigheter att somna, ihållande tankar före sömnen, ångest, frekventa uppvaknanden och orolig sömn. Dessa problem kan vara förknippade med nedsatt funktion i vagusnerven på grund av:
Förändrad parasympatisk aktivering av ”vila och matsmältning”
Vagusnerven spelar en avgörande roll i regleringen av kroppens respons på sömnmönster. När den är nedsatt kan det leda till ett försämrat ”vila och smälta”-tillstånd, vilket mäts genom minskad vagal tonus. Detta resulterar i ett överaktivt sympatiskt nervsystem, vilket bidrar till svårigheter att somna och sova, samt förlängda stressreaktioner. Följaktligen kan störningar i sömnkontrollcentren uppstå, vilket potentiellt kan bidra till svårigheter att uppnå långsamvågssömn, som är ansvarig för fysiska, immunologiska och minnesåterställande processer¹.
Störd hjärtfrekvensvariabilitet (HRV)
Nedsatt funktion i vagusnerven kan hindra förstärkningen av vagal tonus, vilket påverkar HRV och korrelerar med försämrad sömnkvalitet. De nedsatta signalerna från vagusnerven kan störa moduleringen av de interna dygnsrytmerna, som är avgörande för att upprätthålla korrekta sömn-vakenhetscykler, och bidra till nattliga andningsstörningar, vilket potentiellt kan leda till tillstånd som sömnapné²'³.
Dysregulation av stressrespons
Sömnlöshet uppstår ofta på grund av överaktivitet i HPA-axeln, vilket utgör en betydande riskfaktor för dysfunktion i vagusnerven. Nedsatt funktion i vagusnerven kan bidra till långvarig aktivering av stressresponssystemet och förhöjda nivåer av stresshormoner under en längre period. Detta kan potentiellt minska effektiviteten hos stressresiliensmekanismerna, vilket leder till ökad sårbarhet för stressinducerad sömnlöshet och störningar i sömnmönstren⁴.
Inverkan på inflammatorisk respons
Symtom på stress och depression kan orsakas av störningar i vagusnervens reglerande roll i inflammationsreaktionen. Den överaktiva inflammationen, särskilt i mag-tarmkanalen, kan hindra absorptionen av tryptofan, en viktig föregångare till neurotransmittorer som serotonin, som spelar en avgörande roll för sömn och matsmältning. Brist på dessa neurotransmittorer på grund av inflammation kan ytterligare bidra till sömnlöshet, hindra vagusnervens funktion och förvärra effekterna på den mentala hälsan⁵.
Nedreglering av specifika hjärnstrukturer
Nedsatt funktion i vagusnerven kan påverka hjärnstrukturer som är involverade i sömnregleringen. Denna nedsatta funktion kan påverka solitärkanalkärnan i hjärnstammen, som bearbetar sensorisk information relaterad till sömn, såsom katekolaminer, dygnsrytmkontroll och sömnapné, vilket potentiellt kan påverka synaptisk plasticitet, autonom balans och övergripande sömnmönster⁶. Vagusnervens bekräftade roll i sömnregleringen, genom dess påverkan på neurotransmittorkoncentrationen, har använts vid behandling av sömnlöshet⁷.
- Porges S. W. (1995). Cardiac vagal tone: A physiological index of stress. Neuroscience & Biobehavioral Reviews, 19(2), 225–233.
- Tsai H.J., Kuo T.B.J., et al. (2021). Difficulty in initiating sleep is associated with poor morning cardiovascular function. Psychiatry Res. 529, 113518.
- Verrier R. L., & Josephson M. E. (2009). Impact of Sleep on Arrhythmogenesis. Circulation: Arrhythmia and Electrophysiology, 2(4), 450–459.
- Breit S., Kupferberg A., et al. (2018). Vagus Nerve as Modulator of the Brain–Gut Axis in Psychiatric and Inflammatory Disorders. Frontiers in Psychiatry, 9.
- Pavlov V. & Tracey K. (2012) The vagus nerve and the inflammatory reflex—linking immunity and metabolism. Nat Rev Endocrinol 8, 743–754.
- Bisogni V., Pengo M.F., et al. (2016). The sympathetic nervous system and catecholamines metabolism in obstructive sleep apnoea. J Thorac Dis 8(2), 243-254.
- Wu Y., Song L., et al. (2022). Transcutaneous Vagus Nerve Stimulation Could Improve the Effective Rate on the Quality of Sleep in the Treatment of Primary Insomnia: A Randomized Control Trial. Brain Sci. 12, 1296.
Nurosyms effekter på hälsan: forskningsbaserade insikter
Nurosym, en andra generationens icke-invasiv vagusnervstimulering, aktiverar det parasympatiska nervsystemet genom vagusnerven och fungerar som en lugnande budbärare i kroppen. Forskningen fokuserar på att förbättra stressmotståndskraften och neuroplasticiteten genom att förbättra vagusnervens tonus. Denna förbättrade tonus, som uppnås genom stimulering, motverkar avsiktligt signaler som utlöser ångest och erbjuder potentiella fördelar för stressresponsförmågan genom att:
Regelbundna Nurosym-sessioner balanserar det sympatiska och parasympatiska nervsystemet genom att stimulera vagusnerven. När signaler stimulerar det parasympatiska systemet aktiveras den ensamma kärnan i hjärnstammen, som bearbetar sensorisk information. Denna kärna skickar sedan signaler till strukturer relaterade till sömn, så kallade sömnkontrollcentra, och hjärnregioner som är involverade i uppvaknande och medvetenhet, vilket potentiellt bidrar till genereringen av långsamvågssömn.
Nurosym förstärker vagusnervens aktivitet, vilket bidrar till hjärtfrekvensvariabilitet (HRV), som har korrelerats med förbättrad sömnkvalitet. Högre HRV, som återspeglar variationen i tiden mellan hjärtslagen, är förknippad med en robust vagal tonus. Signaler från vagusnerven spelar en avgörande roll för att modulera kroppens interna dygnsrytm och hjälper till att synkronisera sömn-vakenhetscyklerna. Att säkerställa en korrekt anpassning till dygnsrytmen är avgörande för att optimera sömnkvaliteten och nattandningen.
Nurosym påverkar indirekt sömnmönstren genom stimulering av vagusnerven. Dess antagna antiinflammatoriska verkan via vagusnerven reglerar hyperaktiviteten i hypotalamus-hypofys-binjure-axeln (HPA) genom att förbättra cellernas motståndskraft mot ökade kortisolnivåer. Eftersom inflammation gör cellerna mer mottagliga för kortisolsignaler kan Nurosyms reglering potentiellt bidra till att minska stressresponsen och därmed förebygga stressinducerad sömnlöshet.
Nurosym, känt för sina neuromodulerande egenskaper, har visat sig vara effektivt för att lindra inflammation, vilket är särskilt relevant vid sömnstörningar. De inflammatoriska processerna, som är kopplade till sömnstörningar, påverkar inte bara sömnen utan hindrar också näringsupptaget i tarmarna. Genom stimulering av vagusnerven och minskning av proinflammatorisk cytokinaktivitet har Nurosym potential att skapa en bättre miljö för vilsam sömn, energilagring och bidra till att förbättra minneskonsolideringen under sömnen.
Nurosym kan genom aktivering av vagusnerven upprätta en koppling till nucleus tractus solitarii (NTS) och därefter reglera locus coeruleus (LC)-funktionen. Dessa hjärnstrukturer är integrerade i sömnregleringen, upprätthåller den autonoma balansen och förbättrar de övergripande sömnmönstren.
Nurosym forskningsbaserade bevis
61 % av Nurosym-patienterna rapporterar en minskning av sömnlöshet, men 83 % märker en förbättring av stressmotståndskraften, vilket på lång sikt kan bidra till att uppnå ett normalt sömnmönster.
En Parasym-studie, som omfattade dagliga Nurosym-neuromoduleringssessioner, visade en tendens till förbättrade globala sömnpoäng inom en tvåveckorsperiod.
Gruppen som genomgick aktiv neuromodulering upplevde en 31-procentig förbättring av de globala sömnpoängen med ökad sömndjup, vilket indikerar djupare sömnmönster.
(Fig). Förändringar i sömn (PROMIS Sleep Disturbance) vid tre tidpunkter: före intervention (D0 = dag 0), efter intervention (D10 = dag 10) och 1 månads uppföljning. Uppföljningsstapeln, som representerar sömnproblem utan Nurosym, tyder på möjligheten av en överföringseffekt. Även om Nurosym inte längre används kvarstår den förbättring av sömnproblemen som observerades på dag 10 vid uppföljningen. Felstaplarna återspeglar standardfelet. *p (<0,05).
Ytterligare Parasym-resultat tyder på en märkbar förskjutning mot den parasympatiska sidan, vilket indikerar en mer uttalad avslappningsreaktion under Nurosym-neuromodulering. Detta mättes genom en 61-procentig förbättring av hjärtfrekvensvariabiliteten (HF-parameter), tillsammans med andra HRV-parametrar (RMSSD, PRR50, SDRR).
Fig (A, B, C D). Responsen från den autonoma funktionen mätt med HRV under Nurosym- eller Placebo-förhållanden över tid: (A) HF, (B) RMSSD, (C) pRR50, (D) SDRR. Med Nurosym var mätningarna av HF, RMSSD, PRR50 och SDRR signifikant högre än med Placebo (Parasym Clinical Trials, 2022).
Fig (A, B, C). Figurerna illustrerar förändringar i hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) under Nurosym-neuromodulering. I figur (A) ökar högfrekvent HRV signifikant (*p=0,001). I figur (B) minskar lågfrekvent HRV signifikant (*P=0, 2018).
Forskning har visat att redan existerande tillstånd som ångest kan förvärra symtomen på sömnlöshet. Den kliniska studien Nurosym visade ett signifikant samband mellan ångest och sömnlöshet och avslöjade att en 35-procentig minskning av ångestsymtom var förknippad med märkbara förbättringar av sömnstörningar.
(Fig). Förändringar i ångest vid tre tidpunkter: före intervention (D0: dag 0), efter intervention (D10: dag 10) och 1 månads uppföljning efter avslutad behandling. Boxplots används för icke-parametriska data, medan kolumn diagram visar parametriska data. Felstaplarna representerar standardfelet. Signifikansnivån anges som ***p＜0,001 (Parasym Clinical Trial, 2024).
Nurosym-terapi har potential att behandla sömnrelaterade problem hos vuxna som bor i samhället och visar positiva effekter på sömnförbättring jämfört med läkemedelsbehandlingar.
Läkare om Nurosym
Patienter om Nurosym
Dawid S.
”Efter ungefär en vecka märkte jag en tydlig förbättring av mitt humör och min sömn, och den tunga känslan försvann. Jag har också använt det för neuropatisk smärta och det har hjälpt mig att minska min medicinering.”
Elisabeth N.
”Jag kan sitta upprätt längre perioder utan att känna mig svimfärdig, jag somnar snabbt och sover bättre, mina huvudvärk har minskat dramatiskt och jag kan umgås med andra människor lättare.”
Vem är för det?
Personer som lider av mild till måttlig sömnlöshet, särskilt sådan som är kopplad till affektiva störningar, somatiska störningar, anpassningsstörningar till följd av utmanande situationer och biverkningar av läkemedel, samt andra depressiva och ångeststörningar. Denna lämplighet beror på att många av dessa tillstånd har sin grund i dysautonomi.
Protokoll – Hur man använder
Protokollet innefattar en daglig session på en timme före sömnen som syftar till att modulera nervbanor associerade med sömnrelaterade hjärnstrukturer med hjälp av Nurosym-enheten för att förebygga sömnlöshet. Att använda Nurosym-enheten före sänggåendet kan hjälpa dig att uppnå ett mer avslappnat tillstånd, potentiellt hjälpa dig att uppnå djupa sömnstadier medan du vilar och lindra symtom på ångest.
Överväg att kombinera Nurostm med psykologisk terapi, särskilt om du lider av stressrelaterad sömnlöshet.
Om personen också lider av ångeststörning, överväg att lägga till en extra timslång Nurosym-session på morgonen. Denna extra session är utformad för att hålla ditt nervsystem i balans under hela dagen.
Om personen också lider av ångeststörning, överväg att lägga till en extra timslång Nurosym-session på morgonen. Denna extra session är utformad för att hålla ditt nervsystem i balans under hela dagen.
Hur ofta
Nurosym rekommenderas att användas två gånger om dagen baserat på klinisk forskning och patienters erfarenheter. Detta upplägg bidrar till optimal energibalans och lugnande effekt på nervsystemet.
Hur länge
Användare bör avsätta 30 minuter på morgonen och 60 minuter innan läggdags för sina Nurosym-sessioner. Regelbundenhet är avgörande för att uppnå önskade resultat.
Resultat
Positiva effekter av Nurosym-terapi kan visa sig inom relativt kort tid. Många användare rapporterar förbättring redan efter några dagars behandling.
