Vagusnerven och dess roll i hjärtfrekvensvariabilitet (HRV)
Vagusnerven, en grundläggande komponent i det autonoma nervsystemet, är avgörande för att upprätthålla kroppens fysiologiska hälsa. Utan en korrekt funktion av vagusnerven skulle det vara omöjligt att reglera kroppens fysiologiska funktioner. Dess reflexbanor reglerar det parasympatiska nervsystemet, som ansvarar för vila och matsmältning, och förser de flesta organ med efferenta fibrer. Vagusnervens aktivitet är nära kopplad till den högfrekventa komponenten i hjärtfrekvensvariabiliteten (HRV) och fungerar som en markör för vagal tonus. Följaktligen kan varje försämring av vagusnerven få konsekvenser inte bara för hjärtats prestanda och hjärtfunktioner utan också för återhämtningsprocessen och våra kognitiva funktioner. Dysfunktion i vagusnerven kan uppstå på grund av olika faktorer, inklusive kronisk stress, exponering för toxiner, intensiv fysisk träning, skador eller infektioner. Så här kan dysfunktion i vagusnerven leda till:
Dysautonomi
Dysautonomi avser en dysfunktion i det autonoma nervsystemet. En vanlig manifestation är nedsatt funktion i det parasympatiska nervsystemet, som främst regleras av vagusnerven. Nedsatt funktion i nucleus tractus solitarii (NTS) minskar aktiviteten hos nervceller som projicerar till vagala efferenta kärnor, vilket resulterar i försvagad vagal kontroll och minskad hjärtfrekvensvariabilitet (HRV). Denna minskning indikerar en försämrad förmåga till effektiv avkoppling och återhämtning. Dysfunktion i hjärtfrekvenskontrollen kan störa balansen mellan energiförbrukning och återhämtning, vilket är avgörande för optimal prestanda, och kan öka trötthet, stress och ångest¹.
Nedsatt hjärtfunktion
HRV är ett värdefullt verktyg för att bedöma neurokardiell fysiologi. En försvagad HRV, som ofta beror på en nedsatt funktion i vagusnerven, påverkar hjärtfrekvensmoduleringen kraftigt. Vagusnerven, som innerverar viktiga hjärtstrukturer såsom sinusknutan, atrioventrikulära knutorna och hjärtmuskeln, reglerar hjärtfrekvensen. När vagusnervens kontroll är otillräcklig påverkas hjärtfrekvensregleringen. Som svar på detta ökar det sympatiska systemet utsöndringen av katekolaminer, vilket accelererar hjärtfrekvensen och kontraktiliteten. Denna obalans mellan det parasympatiska och det sympatiska systemet leder till oregelbundenheter i hjärtrytmen, inklusive takykardi (onormalt snabb hjärtfrekvens) eller bradykardi (onormalt långsam hjärtfrekvens). Sådana rytmstörningar utgör inte bara omedelbara hälsorisker utan bidrar också till långsiktiga kardiovaskulära komplikationer om de inte behandlas².
Minskad stressåterhämtning
HRV är allmänt erkänt som en markör för fysiologiska reaktioner på både akuta och kroniska stressfaktorer. Låg hjärtfrekvensvariabilitet är ett tecken på dysregulation i både det affektiva och det autonoma systemet, ofta direkt associerat med skador på vagusnerven. Denna funktionsnedsättning kan avsevärt hindra en persons förmåga att effektivt hantera och återhämta sig från stress. Följaktligen leder det till överdriven och kronisk aktivering av rädsla eller ”stresssystemet”, vilket förvärrar hjärtdysregulation och främjar ökad ångest. Omvänt är det avgörande för att öka stresståligheten att upprätthålla en hög hjärtfrekvensvariabilitet. Oförmåga att modulera vagusnerven på ett adekvat sätt kan ytterligare förvärra den fysiologiska responsen på stress³.
Ökad inflammation
Under inflammation tenderar hjärtfrekvensvariabiliteten (HRV) att minska, ett fenomen som också observerats hos personer med nedsatt vagusfunktion. Vagusnerven, som verkar genom den kolinerga antiinflammatoriska vägen (CAP), spelar en oumbärlig roll i regleringen av inflammation. Skador på vagusnerven ökar risken för systemisk inflammation, vilket försämrar kroppens förmåga att effektivt hantera inflammatoriska reaktioner. Följaktligen kan personer med vagal dysfunktion uppleva ökad trötthet och förlängda återhämtningstider. Sambandet mellan HRV, vagusfunktion och inflammation understryker således vikten av att upprätthålla en optimal vagustonus för att främja immunsystemets funktion⁴.
Minskad sömnkvalitet
Mycket lågfrekvent HRV visade sig ha ett omvänt samband med tre negativa sömnindex: sömnkvalitet, dysfunktion under dagen och global sömnbedömning. Resultaten visade att skador på vagusnerven har ett ogynnsamt samband med HRV, vilket orsakar en överaktiveringsstörning i det sympatiska nervsystemet. Detta har en direkt inverkan på regenereringen i djupsömnsfasen och den mentala hälsan. Dessutom kan vagal nedsättning också påverka hjärnstrukturer som är involverade i sömnreglering, inklusive kärnan i den ensamma banan i hjärnstammen. Denna kärna bearbetar sömnrelaterad sensorisk information, såsom katekolaminer och dygnsrytmkontroll, vilket hjälper till att upprätthålla energin under hela dagen¹.
Ökad smärtupplevelse
HRV är också relaterat till endogen smärtmodulering (EPM), en relevant faktor i utvecklingen och upprätthållandet av kronisk smärta. Nedsatt funktion i vagusnerven kan leda till ökad smärtkänslighet på grund av minskad vagal aktivitet. Minskad vagal aktivitet kan störa den normala bearbetningen av smärtsignaler, vilket resulterar i ökad känslighet för både fysiska sensationer och emotionella reaktioner på smärta. Denna ökade smärtupplevelse kan utgöra en utmaning för medelålders personer när det gäller att hantera obehag och kan hindra deras förmåga att delta i dagliga aktiviteter på ett bekvämt sätt².
Nedsatt mag-tarmfunktion
Baserat på analyser av HRV, gastrointestinal refluxsjukdom (GERD) och funktionella gastrointestinala störningar (FGID) har man funnit att dessa är förknippade med nedsatt autonom dysfunktion, främst på grund av undertryckt vagal och överaktiv sympatisk tonus. Vagusnerven fungerar som en regulator av gastrointestinal funktion genom sin parasympatiska innervering av matsmältningskanalen. Nedsatt funktion i vagusnerven, som ses vid tillstånd som GERD och FGID, stör den normala autonoma kontrollen över motilitet och endokrin sekretion, vilket resulterar i minskad aktivering av det parasympatiska nervsystemet. Detta kan yttra sig i symtom som sura uppstötningar, uppblåsthet, magbesvär och förändringar i tarmvanor⁵'⁶.
- Karemaker J.M. (2022). The multibranched nerve: vagal function beyond heart rate variability. Biological Psychology 172, 108378, 0301-0511.
- Forte G., Troisi G., et al. (2022). Heart Rate Variability and Pain: A Systematic Review. Brain Sci. 12, 153.
- Herman J.P., McKlveen J.M., et al. (2016). Regulation of the Hypothalamic Pituitary Adrenocortical Stress Response. Comprehensive Physiology, 603–621.
- Kvadsheim E., Sørensen L., et al. (2022). Vagally mediated heart rate variability, stress, and perceived social support: a focus on sex differences. Stress, 25(1), 113–121.
- Ali M.K., & Chen J.D.Z. (2023). Roles of Heart Rate Variability in Assessing Autonomic Nervous System in Functional Gastrointestinal Disorders: A Systematic Review. Diagnostics, 13(2), 293.
- Breit S., Kupferberg A., et al. (2018). Vagus Nerve as Modulator of the Brain–Gut Axis in Psychiatric and Inflammatory Disorders. Frontiers in Psychiatry, 9.
Nurosym: Terapeutiska effekter i HRV
Nurosym är en medicinsk anordning som är utformad för att stimulera vagusnerven externt, förbättra dess funktion och öka vagal tonus. De senaste framstegen har lyft fram Nurosym som en lovande terapeutisk intervention för olika sjukdomar, inklusive behandlingsresistent depression och inflammatoriska tillstånd, som ofta är förknippade med minskad lågfrekvent hjärtfrekvensvariabilitet (HRV). Med tanke på vagusnervens innervering av hjärtat modulerar Nurosym den parasympatiska aktiviteten, vilket gör det till en terapi även för hjärt-kärlsjukdomar som hjärtstillestånd, akut hjärtinfarkt och stroke.
Nurosym stimulerar vagusnervens aurikulära gren genom huden på örat, vilket bidrar till moduleringen av den autonoma balansen. Funktionell MRI-avbildning (fMRI) har visat att denna stimulering av vagusnerven aktiverar viktiga hjärnkärnor, inklusive nucleus tractus solitarius (NTS) i vaguskärnkomplexet längs de centrala vagala projektionerna. Indikationer på denna stimulering inkluderar förändringar i hjärtfrekvensvariabilitet (HRV), en erkänd biomarkör för vagal tonus, vilket följaktligen kan hjälpa till att hantera symtom associerade med dysautonomi. Vetenskapliga bevis understryker konsekvent sambandet mellan vagal tonus och allmän hälsa, avslappning och emotionella tillstånd.
Nurosym aktiverar vagusnerven via dess fibrer, vilket initierar parasympatisk aktivitet och påverkar hjärtats vagusaktivitet. Denna påverkan återspeglas i förändringar i HRV, en väl etablerad biomarkör för vagustonus. Genom att utöva hämmande kontroll över hjärtat hjälper Nurosym till att hålla hjärtfrekvensen inom ett optimalt intervall, vilket främjar förbättrad hjärtfrekvensreglering och minskar sympatisk överaktivitet. Denna modulering av den autonoma funktionen kan bidra till att stabilisera hjärtrytmen och förebygga episoder av takykardi eller bradykardi.
Nurosyms förmåga att öka stressmotståndskraften och påskynda återhämtningen beror på dess förmåga att öka hjärtfrekvensvariabiliteten (HRV), vilket återspeglar förbättrad anpassningsförmåga till stress och snabbare återhämtning. Genom att påverka den förväntade HRV visar Nurosym sin effektivitet när det gäller att förbereda kroppen för stressfaktorer genom att i förväg reglera prefrontala aktiviteter och stressreaktioner. Nurosyms förmåga att förbättra vagusnervens funktion hjälper till att återställa balansen i HPA-axeln, vilket påverkar neurotransmittornivåerna och förbättrar cellernas stressmotståndskraft, vilket resulterar i effektivare stresshantering och minskad kronisk ångest. Denna fysiologiska boost hjälper till med regenerering och mildrar de fysiska effekterna av stress, vilket gör den värdefull för stresshantering och främjande av optimal återhämtning, båda avgörande för ett långt liv.
Forskning om Nurosym har visat dess potential att minska nivåerna av inflammatoriska cytokiner, såsom TNF-α, vilket är avgörande för att hantera systemisk inflammation och förbättra kroppens regenereringsprocesser. Med tanke på det fysiologiska sambandet mellan vagusnerven och inflammatoriska processer skulle man förvänta sig att högre HRV, särskilt index för vagusnervmedierad HRV, är förknippat med minskade inflammationsnivåer via den kolinerga antiinflammatoriska vägen. Detta uppnås genom aktivering av vagusnervens efferenta gren, en nyckelkomponent i den kolinerga antiinflammatoriska vägen. HRV kan användas för att indexera aktiviteten i den neurofysiologiska vägen som ansvarar för adaptiv reglering av inflammatoriska processer hos människor.
Genom att modulera vagusnervens aktivitet bidrar Nurosym till att normalisera sömnmönstren. Nurosyms påverkan varierar mellan olika sömnstadier, vilket främjar högre HRV under REM-sömn och mildrar den minskning av HRV som vanligtvis observeras under icke-REM-sömn. Eftersom högkvalitativ sömn är avgörande för regenerering och energinivåer, hjälper denna modulering av HRV under sömnen till att identifiera och behandla sömnstörningar eller underliggande hälsoproblem, samt nedsatt funktion i vagusnerven.
Efter Nurosym-behandlingen uppvisade patienterna en minskning av den autonoma responsen i samband med smärtsamma stimuli. Denna effekt kan sannolikt tillskrivas Nurosyms förmåga att minska intensiteten i nociceptiva responser på smärta, vilket korrelerar med den observerade ökningen av HRV. Dessa resultat tyder på att modulering av HRV fungerar som en effektiv intervention för att lindra smärtupplevelser och öka smärttoleransen, vilket potentiellt kan ge lindring för personer som lider av kronisk smärta.
Nurosym återställer vagal balans, ett centralt element i tarm-hjärna-axeln. Detta bedöms via HRV, som kvantifierar ökad parasympatisk aktivitet och modererad sympatisk tonus. Ökad HRV korrelerar med lindrade symtom såsom sura uppstötningar, uppblåsthet, magbesvär och oregelbundna tarmrörelser till följd av nedsatt vagal funktion. Denna förbättring kan öka gastrointestinal motilitet och endokrin sekretion, vilket därmed åtgärdar den underliggande autonoma dysreguleringen vid GERD och FGID.
Nurosym forskningsbaserade bevis
92 % av Nurosym-patienterna upplever efter tre månaders regelbunden behandling positiva resultat i hjärtfrekvensvariabiliteten (HRV), vilket är en indikator på en förbättrad respons från det parasympatiska nervsystemet, vilket bidrar till organismens återhämtning och stressmotståndskraft.
I Nurosym-studien associerades neuromoduleringsgruppen med förbättrad hjärtfrekvensvariabilitet (HRV), inklusive en betydande ökning på 61 % i mått på hjärtats vagala aktivitet (HF-parameter), tillsammans med signifikanta förbättringar i andra parametrar (18 % RMSSD, 25 % pRR50, 14 % SDRR), jämfört med placebogruppen.
Fig (A, B, C D). Responsen från den autonoma funktionen mätt med HRV under Nurosym- eller Placebo-förhållanden över tid: (A) HF, (B) RMSSD, (C) pRR50, (D) SDRR. Med Nurosym var mätningarna av HF, RMSSD, PRR50 och SDRR signifikant högre än med Placebo (Parasym Clinical Trials, 2022).
Dessa resultat tyder på en betydande förskjutning mot den parasympatiska sidan, särskilt uttalad hos individer med lägre HRV. Denna förstärkta avslappningsrespons kan förbättra både motoriska och kognitiva funktioner, vilket är särskilt fördelaktigt för individer som behöver större modulering.
Fig (A, B, C). Figurerna illustrerar förändringar i hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) under Nurosym-neuromodulering. I figur (A) ökar högfrekvent HRV signifikant (*p=0,001). I figur (B) minskar lågfrekvent HRV signifikant (*P=0,001). Figur (C) visar att förhållandet mellan LF och HF minskar signifikant (*p=0,002) (Parasym Clinical Trials, 2018).
Förmaksflimmer (AF) förekommer ofta hos personer med lägre HRV. I Nurosym-studien upplevde deltagare som diagnostiserats med AF en signifikant minskning på 85 % i AF-belastningsmått efter sex månaders behandling med Nurosym, jämfört med deltagarna i placebokontrollgruppen. Denna minskning i AF-belastning kan åtföljas av en ökning i HRV, vilket kan vara en indikator på förbättrad autonom balans och hjärtfunktion.
(Fig). Jämförelse av förmaksflimmerbelastning (AF) mellan de två grupperna (Nurosym-neuromodulering och placebostimulering) efter 6 månaders behandling. Patienter som genomgår Nurosym-behandling uppvisar högre baslinjemätningar, vilket indikerar en större förbättring. Uppgifterna presenteras som median och interkvartilavstånd. P-värdet baseras på en jämförelse av medianvärdena för AF-bördan vid 6-månaderspunkten efter justering för baslinjemätningarna. (Parasym Clinical Trials, 2020).
Translated with DeepL.com (free version)
Efter 3 månaders behandling med Nurosym observerades en minskning av hjärtmuskelns deformation (högre GLS) på cirka 19 % jämfört med kontrollgruppen. Denna förbättring kan tillskrivas ökad HRV och är förknippad med en minskning av riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar.
After 3 months of treatment with Nurosym, a reduction in cardiac muscle deformation (higher GLS) of approximately 19% was observed compared to the control group. This improvement can be attributed to increased HRV and is associated with a reduction in risk factors for cardiovascular disease.
Det proinflammatoriska tillståndet har associerats med en minskning av den totala HRV-effekten, inklusive vagalt medierade HRV-index. Forskning om Nurosym tyder på en minskning av inflammation med upp till 78 %, vilket framgår av minskade nivåer av cytokiner som IL-8, IL-6 och TNF-α. Denna minskning av inflammation kan korreleras med högre HRV-nivåer, vilket indikerar ökad aktivitet i den kolinerga antiinflammatoriska vägen.
(Figur A, B) I en tre månader lång studie där Nurosym-enheten användes för hjärtsviktspatienter noterades märkbara förbättringar (*P<0,05) i inflammatoriska biomarkörer: (A) Tumörnekrosfaktor (TNF)-α uppvisade en minskning på cirka 23 %, medan (B) interleukin (IL)-8 uppvisade en markant minskning på cirka 61,3 %. Undersökningen riktade sig specifikt till deltagare med förhöjda inflammationsnivåer vid baslinjen (Parasym Clinical Trials, 2022).
Läkare om Nurosym
Patienter om Nurosym
Natalie
”Parasym rekommenderades till mig av min kranioosteopat. Jag har lidit av kroniskt trötthetssyndrom/utbrändhet och kronisk sömnlöshet i över 25 år. Jag är också certifierad coach vid HeartMath Institute för HRV-koherensresiliensutbildning. Det var min första karriär på finansmarknaden på handelsgolvet som utlöste den överaktiverade stressreaktionen för 30 år sedan. Det har varit en lång resa av upptäckter för att återställa min hälsa med olika metoder. Jag började använda Parasym i juli 2021 med positiva resultat och med vetenskapligt belagda bevis på dess effekt. Min sömn har förbättrats avsevärt, men det finns fortfarande mycket arbete att göra för att återställa homeostasen på ett holistiskt sätt. En av de mest djupgående erfarenheterna att rapportera är att jag har använt Parasym tillsammans med HeartMath Institutes biofeedback-app Inner Balance och har sett en märkbar effekt på min förmåga att uppnå HRV-koherens lättare och mer konsekvent. Detta oberoende biofeedback-verktyg som visar de fysiologiska fördelarna med Parasym när det gäller att stimulera vagusnerven och den efterföljande effekten på HRV-koherensen har uppmuntrat mig att använda Parasym regelbundet, åtminstone morgon och kväll.
Vem är för det?
Nurosym erbjuder ett icke-invasivt sätt att återställa balansen i det autonoma nervsystemet, vilket kan ge betydande hälsofördelar för personer som kämpar med stressrelaterade hälsoproblem eller som söker förebyggande åtgärder mot åldersrelaterad autonom dysfunktion. Denna obalans, som ofta kan ses hos personer med stressiga livsstilar, kan hindra förmågan att anpassa sig till utmaningar på ett effektivt sätt. Det är viktigt att inse att det sympatiska nervsystemet blir alltmer reaktivt med åldern, vilket understryker det förebyggande värdet av att använda Nurosym för att påverka hjärtfrekvensvariabiliteten (HRV). Eftersom HRV är nära kopplat till olika hälsotillstånd, inklusive stress, hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och inflammation, kan en förbättring av HRV genom Nurosym-neuromodulering ge betydande hälsofördelar för personer som kämpar med dessa problem.
Protokoll – Hur man använder
Baserat på forskningsresultaten bör Nurosym-neuromoduleringssessioner planeras efter kroppens behov och anpassas efter den specifika effekt vi vill uppnå. Vagusnerven är mest känslig för modulering på morgonen, vilket sammanfaller med den period då hjärtfrekvensvariabiliteten (HRV) är som lägst. Därför rekommenderas morgonsessioner för de flesta patienter. Det är värt att notera att kroppen naturligt uppvisar ökad HRV på kvällen. För friska individer som söker förebyggande effekter är därför morgonsessioner sannolikt mest effektiva och kan vara tillräckliga. Kvällssessioner rekommenderas för patienter som har svårt att slappna av och somna, samt för personer med komorbiditeter. För att optimera de terapeutiska effekterna rekommenderas korta stimuleringssessioner, helst 15 minuter långa, som upprepas fyra gånger om dagen. Studier har visat att vagusnerven aktiveras bara 5 minuter efter stimulering. Därför kan kortare men mer frekventa Nurosym-sessioner vara till större nytta för patienter som vill öka HRV.
Hur ofta
Nurosym rekommenderas att användas två gånger dagligen baserat på klinisk forskning och patientfeedback. Denna dosering säkerställer optimal energibalans och lugnar nervsystemet.
Hur länge
Användare bör avsätta 30 minuter på morgonen och 60 minuter innan läggdags för sina Nurosym-sessioner. Regelbundenhet är avgörande för att uppnå önskade resultat.
Resultat
Positiva effekter av Nurosym-terapi kan visa sig inom relativt kort tid. Många användare rapporterar förbättring redan efter några dagars behandling.
